Nytt år, nytänk, tänka om, och bönor är inte min grej. Stekt fläsk med sting och persiljestekta.

Hejsan!

Nytt år, men inga nyårslöften! Jag lägger inte sådana, men det kan vara skönt att få börja om lite med nytt år ändå.

Jag ska erkänna att jag har halkat rakt ner i sockerträsket, och det finns flera anledningar till varför det blev så. Allt startade att jag testade att äta bönor, jag har läst och hört så mycket bra om bönor, många människor mår bra av att äta bönor, går ner i vikt, blir piggare, bättre i magen o.s.v. Jag har funderat länge på att prova, men varit rädd att det skulle vara för liberalt för mig. Sen läste jag att en person som jag vet är sockerberoende också provat bönor med gott resultat på vikt och sug, så jag tänke jag att det var lugnt, och man vet inget förän man provar.

Jag hade grundat med probiotika i veckor innan, för det är ju ändå bra bakterier. Efter cirka två dagar med bönor skrek min kropp efter mat, jag var jättesugen hela tiden, åt mastodontportioner men var fortfarande sugen. Jag blev nervös och ledsen, och åt socker som triggade mig att vilja äta mer socker och sen var cirkusen igång.

Jag ska inte beskylla bönor för allt, då jag har ett lömskt sockerberoende som kan komma igång av alla möjliga känslor och situationer, men när jag åt bönor blev reaktionen så våldsam, då jag blev jättehungrig ovanpå supersuget.

Jag hoppas det här inlägget inte hindrar er från att testa bönor, det var aldrig min mening. Jag vill endast att ni tänker själva och känner efter vad som passar er. Ofta låter vi oss påverkas för mycket av andras framgångshistorier, och glömmer att vi har vår egen individuella framgångshistoria att komma på.

Nu är jag på väg att svälta ut suget, och eliminera det som triggar. Jag har tänkt mycket på hur det var när jag inte hade sug, då åt jag strikt lchf, ibland det man kallar för fakir, GI-0, alltså bara protein och fett. Körde periodisk fasta (16:8) och brukade strunta i frukost, ibland fastade jag helt någon dag. Jag menar inte att jag måste bli extrem på något vis, men jag vill gå tillbaka till strikt LCHF, jag vill återfå känslan av att vara nöjd, inte ha sug och känna lugn.

Efter en föreläsning med Stephenie Dodier på low carb universe på Mallorca, som handlade mycket om känslor och hur de bidrar till sug och matmissbruk hade hon en workshop för de som var intresserade. Där sa en kvinna något jag tänkt mycket på, hon sa "Jag vill äta rätt igen så att jag blir lugn!". Sedan beskrev hon att hon kände en stress i kroppen när hon åt för mycket kolhydrater som hon inte tyckte om. Jag blev så glad att det fanns en person som kände som jag, jag visste precis vad hon pratade om. Jag upplever också sug som en stress i kroppen, som något nervöst i kroppen. Jag tror inte vi är ensamma, kommentera eller skriv till mig och berätta om du också tänkt på den "stressen/nervös känsla" som uppstår vid sug, som är borta när man eliminerar kolhydraterna.

Nu längtar jag efter ren LCHF.

Stekt fläsk med sting och persiljesky 

En bit färskt fläsk ca 500g (eller skivor, men jag köper på bit för att slippa tillsatser)
Smör
Ca 3 dl vatten
2 msk tomatpuré
1 tsk timjan
2 tsk chipotlepaste
Salt
En näve hackad persilja

Skiva fläsket och stek skivorna i smör, lägg sedan över dem på en tallrik. Slå vatten i stekpannan och tillsätt salt, tomatpure, chipotlepaste och timjan, vispa ihop lite, koka upp och lägg i fläsket igen. Låt puttra en liten stund, strö hackad persilja över och servera. Vi åt stekt vitkål till. Mums!

Kram