Hejsan!
Ni som äter LCHF vet precis vad jag pratar om, och det jag nu kommer att ta upp är i många fall känsligt, men så pass viktigt ändå att jag tycker vi ska tala om det. Väldigt ofta läser jag i lchf-grupper jag är med i att man är oroar sig för nära och kära, till och med att närstående går med i gruppen för att lära sig mer om kosten så att de kan hjälpa någon som är sjuk. Och när vi hör från släkt och vänner att de mår dåligt elller har olika åkommor, får vi ibland bita oss i läppen för att inte säga "Men prova LCHF, sluta äta spannmål i alla fall". För vi vet att rätt kost kan hjälpa personen, men för det första har de kanske inte bett om råd och tips, och vi måste respektera deras val likväl som vi vill att de respektera vårt val. Och ofta talar vi inför döva öron, eller så vet vi att skulle vi starta en konflikt om vi skulle försöka tipsa om något. Så vi är tysta och ser på när de fortsätter att försämra sina tillstånd, och vi lider! Det är själklart svårt att se på och inte kunna hjälpa de man älskar.
Sen är inte alla så intresserade av hälsa och kost. En del bryr sig förvånadsvärt lite om sin hälsa, och väldigt många tror på gamla osanna hälsorön från förr och har svårt att tänka nytt. Jag försöker att inte diskutera, men berättar gärna om någon frågar, lyckligtvis är jag och min man förskonade från kritik om vår lchf-kost, som tyvärr många andra får kommentarer om.
När jag tycker det är jobbigt att inte kunna hjälpa, tröstar jag mig med att förhoppningsvis / förmodligen kommer information komma till dessa människor på ett eller annat sätt, kanske någon annan de litar på sprider kunskapen, de kanske läser någon studie, ser på tv, eller får råd av läkare. Man vill förstås att informationen ska komma till personen tidigare, och hoppas att det inte ska vara för sent, något som Mats Lindgren sorgligt fick erfara.
Den här fiskgrytan gjordes fettsnål för att passa mina middagsgäster, men jag rekommenderar att göra en aioli att servera till, det gör man enkelt genom att mixa med två vitlöksklyftor i den egna majonnäsen.
Fiskgryta med saffran
Ca 1kg fisk. Vilken fisk du vill, jag hade torsk och chumlax som är vildfångad.
1 fänkål
2 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 paprikor
1 ask cocktailtomater, jag tycker romanticatomater har mest smak.
2 burkar krossade tomater
2 kuvert saffran (1g)
1 citron (alt vitt vin)
1 dl buljong (valfritt)
1/2 tsk sardellcreme
Grovmalen svartpeppar
Hackad dill
3 dl vatten
Smör
Sätt på ugnen på 200°. Lägg rensade och delade paprikor och cocktailtomater i en ugnsform och grädda tills de fått färg och blivit "grillade". Ta fram en stor kastrull och smält smör däri, stek hackad lök och vitlök mjuk, häll i saffran och stek med på slutet. Tillsätt krossade tomater, buljong, vatten, citronsaft, tunt skivad fänkål, de grillade grönsakerna, sardellcreme och peppar. Koka ihop alltsammans, lägg sedan i fiskbitar och späd med mer vatten om du behöver och koka upp igen, när fisken är kokt (det går fort) släng i en stor näve hackad dill innan servering.
Kram
1 kommentar:
Ja det är svårt. Jag förstår att det inte går att övertala en person som inte vill lyssna, hur mycket man än vill. Jag försöker ändå att inte undvika frågan. Berätta ibland att jag mår så mycket bättre på den kosten. Nån kommentar om någon man känner eller hört om, som blivit bra från någon krämpa på lchf. Någon studie om att socker är skadligt. Leta goda alternativ. Berätta hur förb-ad man är att man gått på det här med fettskräck så länge. Etc.
Droppen urholkar stenen. Om man hör lite här och lite där, men utan tjat, så kan ett frö gro till slut.
Skicka en kommentar