lördag 25 februari 2017

Vitkålspasta med köttfärssås. Vi har fått en son, min förlossning del 1


Hejsan!

Jag har äntligen fött vårt barn, en underbar son! Han föddes den 10:e februari på eftermiddagen, och sedan dess har jag knappt haft möjlighet att skriva här, blir en mening här och där när sonen sover och jag inte behöver sova. Vi är så lyckliga, men det blev en jobbig början både för oss föräldrar och vår son, tänkte dela med mig utav mina upplevelser om förlossningen, BB-vistelse och hur man väljer att äta rätt på sjukhus.

Torsdagen den 9:e februari gick mitt vatten på morgonen, jag tyckte att det hade en konstig färg, den var grön/gul/brun i färgen, jag googlade på det, och det kunde betyda att barnet hade bajsat i fostervattnet. Jag ringde förlossningen på Huddinge sjukhus, de sa att det behövde kontrollera om det var så, och att vi skulle komma in till specialistmödravården samma morgon, min man kom hem och hämtade mig, bb- väskan och LCHF-maten jag hade förberett i frysen. Där konstaterades att barnet hade bajsat i fostervattnet, men att jag inte var så långt gången, de tyckte det var bäst att jag stannade kvar ändå och sattes igång så småningom. Vi fick ett rum där, mina förvärkar hade startat och de sa på kvällen att jag och skulle få komma till förlossningen och sättas igång. Vi plockade ihop våra saker sent på kvällen, och vid tolv-tiden kom en läkare från förlossningen, hon kontrollerade hur pass öppen jag var, jag hade inte öppnat mig så mycket som hon ville så hon tyckte jag skulle vila under natten och sättas igång fredag morgon istället. Det blev en stor besvikelse för mig, på grund av vad de sagt innan. Jag var jättesliten, hade ont och hade inte behövt packa ihop våra saker om vi inte fått besked om att flytta.

De gav mig två Citodon att sova på och vi försökte sova, den natten drömde jag mardrömmar och galna drömmar, vaknade flera gånger, hade frossa och skakade som ett asplöv, när jag vaknade på morgonen mådde jag illa. Jag tålde uppenbarligen inte Citodon. Äntligen fick vi flytta över till förlossningen och jag sattes igång. De riktiga värkarna kom och förlossningen startade, den blev långdragen, men jag klarade mig med lustgas som var min önskan. Klockan 16:39 föddes till slut vår son, jag såg ryggen på honom och att de var på väg att klippa navelsträngen direkt, jag sa att vi vill gärna att ni väntar tre minuter innan ni klipper! Läkaren tvekade och frågade en kollega "Ska vi vänta?". "Nej!". De klippte direkt, sen sprang de ut med honom, min man följde med dem. Jag fick inte se honom och inte hålla honom.

Jag blev förstås livrädd, nu när jag skriver har jag svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag frågade "Hur är det med barnet?", "Har det hänt något?". De undvek alla att säga för mycket, de sa bara att de skulle ta reda på det så fort som möjligt. En otroligt rar lite äldre/erfaren barnmorska gick för att höra, och jag fick ligga kvar i förlossningssängen, rädd och ledsen medan de kollade mitt underliv efter skador. Barnmorskan kom tack och lov tillbaka fort och sa "Vet du, du har fått en jättestark liten son! Han hade fostervatten i lungor och mage och andades inte när han kom ut, men nu skriker han för fullt när de behandlar honom.".

Då kunde jag andas ut, och tröstade mig med att min man var med honom. Läkaren och barnmorskorna tog hand om mig och var helt underbara, kändes som vi var goda vänner, tror de tog sig lite extra tid med mig på grund av situationen. Efter en stund rullades min man in i en rullstol med bar överkropp, och i en kroppsstrumpa satt vår son hud mot hud mot Olles bröst. De var så fina, jag kunde fortfarande inte röra vid dem då jag var tvungen att ligga kvar i sängen och bli behandlad. Olle och sonen kom till neonatalavdelningen, och allt gick bra för vår son. De kopplade in luftstöd och sondmatning i näsan, ekg-elektroder, och kontroll av syresättning, och alla kurvorna såg bra ut.

När jag blivit klar och tagit igen mig lite, kom barnmorskan in med kaffe och smörgåsar till mig, jag hade förklarat att jag hade egen mat med mig, men hon ville severa mig i alla fall. Och jag åt upp pålägg på smörgåsarna, sallad med ost och gurka och det var fantastiskt gott! Sen åt jag ett par dubbla ostplättar med ost emellan, vrålhungrig efter förlossningen då jag hade haft svårt att både äta och dricka på grund av värkarna.

Sen kom Olle och berättade allt som hänt med vår son. Sen fick jag äntligen komma till neonatalavdelningen och se honom, och fick hålla honom, en obeskrivlig känsla!
Han är bedårande och stark, det finaste som finns! Där låg han med luftstöd och sondmatning i näsan, ekg-elektroder på bröstet och syreupptagningsskoll, men den finaste som finns, söta gossen Nyrén som neonatal-läkaren kallade honom på ronden.

Vi fick fick sen bo en natt där på neonatalavdelningen med sonen, tackade nej till sjukhusmaten igen och vi åt mina pizzarullar till middag och sen kunde vi sova en välbehövlig natt, trygga med att personalen tog hand om vår son utanför rummet.

Eftersom vi fick stanna kvar fyra dagar på Huddinge sjukhus fick Olle, min man, åka hem och hämta/laga mer mat, den här rätten fanns färdig i kylen för det blev så mycket när jag lagade, och var smaskens på sjukhuset.

   

                              Vår lille Roland


Vitkålspasta med köttfärssås 
Det här blir mycket mat, gör matlådor.

1/2 vitkålshuvud
Salt
Smör

800g nötfärs
Smör
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
10 champinjoner
4 msk tomatpuré
1 burk krossade tomater + 1 burk vatten
Salt och grovmalen svartpeppar
1 msk oregano
1 tsk timjan
1/2 chilipulver

Strimla vitkålen med en kniv eller i en apparat, koka i saltat vatten tills kålen är mjuk, tar ca 30 minuter. Sila av vattnet och tillsätt smör och blanda in i vitkålen tills smöret är smält.

Hacka lök, vitlök och strimla champinjonerna, fräs på köttfärsen i smör i en rymlig gryta (gärna gjutjärn), tillsätt grönsakerna och kryddorna och fräs lite till. Tillsätt tomatpurén, krossade tomater och vatten och blanda ihop, låt allt puttra ihop ca 20 minuter.

Servera med vitkålspastan och njut.

Kram 

söndag 5 februari 2017

Citronkokostoppar utan sötning


Hejsan!

Idag är det 5:e februari och beräknad födsel av vårt efterlängtade barn, men vår lilla varelse vill fortsätta leva i sitt lilla universum ett tag till. Jag hoppas att något händer snart så jag slipper bli igångsatt.

Idag kommer svärföräldrarna på besök och fikar, så då tyckte jag det var dags att baka en liten kaka. Det här receptet är inte mitt eget, grundreceptet finns på baksidan av förpackningen av kokosflingor från en viss butik, men jag bakar dem naturligtvis utan socker eller sötning. Jag lägger inte ut grundreceptet här för det kan ni söka själva om ni vill ha en kolhydratfälla.

En gång när jag bakade dessa tillsatte jag Nutriavans fantastika lemoncurd, också den gör jag utan sötning och jag använder normalsaltat smör och de blev så mycket godare, så nu gör jag alltid så om jag bakar dem. Ett tips när ni bakar dessa är att bevaka att de inte gräddas för länge då de blir för smuligt och faller isär.



Citronkokostoppar 
                                                                            
200g kokosflingor
1 sats lemoncurd (se recept ovan)

Blanda ihop och låt svälla tio minuter, forma kokostoppar, jag gör ganska små toppar, ca 4-5 cm i diameter. Grädda på bakpappersklädd plåt i 175° tills de precis börjar få färg i topparna. Låt svalna och njut!

PS, vill du göra dem utan citron, uteslut citron bara och vispa ägg med smält smör.

Kram







onsdag 1 februari 2017

Matpaket att ta med till förlossning. Pizzarullar.


Hejsan!

Tiden rullar på och det kan egentligen vara när som helst som jag kan behöva åka in till förlossningen, födsel är beräknad till 5 februari så här går man i väntans tider. Mycket av min tid har gått till att fixa till hemma och grubbla på vad som behövs, i natt drömde jag att jag packade babykläder. Jag har gått med i apoteken, Liberoklubben och Allt för föräldrar för att få startboxar och erbjudanden, av någon anledning känns det som jag missat något och känner mig lite förvirrad. De skickar nu mail till mig med olika information och tips, bland annat bra mat under graviditeten, och det var det vanliga från Livsmedelsverket - tänk på att äta fullkorn, bla bla bla.

Jag tror på att äta en kost som håller blodsockret på en jämn nivå, det tjänar alla på även om man inte har diabetes, inte minst gravida. Jag är alltid lite nojig när mödravården kollar mitt socker, p.g.a. att jag hade lite högt och svängigt socker innan jag började med lchf, men jag har haft jättefina värden: 4.1 och gången efter 3.9. Så det känns väldigt bra.

Vi var på en informationskväll om förlossningen på Huddinge sjukhus, väldigt bra genomgång om allt som kan hända och händer. Sen var vi på en liknande information på mödravården också, så nu har vi väl så bra koll vi kan ha. Vi var även på mamma-/pappagrupp på mödravården där vi också gick igenom förlossningen och vad som händer när vi kommer hem.

Vi har även snappat upp från dessa möten vad för mat som serveras på förlossningen, de talade om att det var viktigt att vi äter mycket energirik mat, och att vi dricker mycket så att vi orkar gå igenom förlossningen, det vi såg på bilder och film var väldigt fina och tjusigt upplagda smörgåsar, pannkakor, saft och juice. För de som går på glukos såg det säkert jättefint och gott ut, men jag och min man blev bekymrade. Jag vill ju hellre ta min energi från fett istället för socker. Vi kollade sedan upp om man kunde ta med sig mat till förlossningen, och det gick bra.

Min plan är att ta med en termos med egen buljong, den ska jag berika med extra smör och celtic salt. Jag antar att jag inte kommer att kunna äta så mycket under själva värkarbetet, så då är buljongen perfekt. Sen har jag gjort Tjockenkockens ostplättar som jag har smör och ännu mera ost på, och så hittade jag på de här pizzarullarna, och nu ligger allt packat i påsar i frysen.





Pizzarullar
(Ungefär samma recept som när man gör blomkålspizza) 

Botten

3 dl riven färsk blomkål
3 dl riven ost
2-3 ägg
Bakplåtspapper

Fyllning

Smör
1 gul lök
1 röd paprika
2 pkt bacon
3 msk tomatpuré
2 msk oregano
Grovmalen svartpeppar
1 dl vatten
Riven ost

Riv ost och blomkål och lägg i en bunke, knäck i två ägg och blanda ihop, blir det för löst och grynigt kan du tillsätta ett ägg till, det ska bli en geggig sammanhängande massa. Ta fram en plåt och klä den med bakplåtspapper, fördela blomkål/ostmassan till en rektangulär botten på plåten, som är ca 1/2 cm tjock. Grädda på 200° men bara tills den precis börjar få lite färg, ta ut plåten och låt svalna.

Finhacka lök, paprika och bacon och stek i smör i en stekpanna, tillsätt kryddor, tomatpuré och vatten, låt allt puttra ihop och tjockna lite. Fördela en sträng av pizzafyllningen på bottnens kortsida (se bild) och sedan riven ost, rulla sedan botten över fyllningen, rulla bara ett varv så botten "låser sig under", jag fick ut tre rullar av min botten. Bli inte nervös om botten spricker lite när man böjar rulla, det fixar till sig när man fortsätter, och smälter ihop under nästa gräddning.

Grädda rullarna i ungnen tills de fått fin färg ca 10-15 min. Ta ut dem och låt dem svalna, skär sedan bitar av rullarna, jag delade mina i tre bitar, men det gör man som man vill med. Perfekt som matsäck, går lätt att värma och kan även ätas kalla. Mums!

Kram