Tager vad man haver chili. Leva utan sug.

Hejsan!

Det har varit påsk och förmodligen tänker många att den äntligen är över. Frestelser finns överallt och vare sig vi faller eller ej så tar det på krafterna. Jag har striktat till mig senaste veckan för att bli av med suget.

Suget! Jag vet att jag skrivit om det förut, men eftersom jag lever med sockerberoende är det här lika viktigt för mig nu och varje dag i resten av mitt liv, för mig har suget tidigare varit konstant, och resulterat i överätning/matmissbruk och övervikt, fel kost har dessutom gynnat suget. När jag började med LCHF märkte jag hur suget började försvinna, en underbar lugn känsla av att vara nöjd infann sig, först då kunde jag analysera vilken enorm plats suget hade tagit i mitt liv. För mig är suget en stress, något som ligger och retar i kroppen hela tiden, och man har svårt att tänka på något annat än att stoppa något i munnen, ofta gick större delen av dagen åt att tänka på vad och när jag skulle äta nästa gång. När jag fick veta hur det kändes att inte ha den stressen blev jag lugn och lycklig, och kände mig fri.

När jag inte har sug och äter tillräckligt med mat och fett, kan jag gå lång tid utan att äta, då märker jag att det är andra människor som är först med att säga exempelvis "Nu är det väl dags att äta lunch?". Jag behöver inte heller den där frukten eller kaffebrödet på eftermiddagen som de människorna måste ha. Det är väldigt svårt att beskriva hur bra det här känns för någon som inte varit med om det.

Ni som följt mig vet att jag ätit liberalt under graviditeten och även nu när jag är en mjölkmaskin. Men tyvärr triggar det liberala levernet sockerberoendet, och när jag känner sug igen blir jag irriterad och risken är stor att jag får återfall. Därför har jag nu tagit bort triggers så gott det går, jag kommer nu sluta med nötter och bär, nästa steg är grädde, men inte än för jag använder vispad grädde när suget blir övermäktigt. Det är mycket effektivt, man orkar bara några skedar, sen mår man nästan illa och kan inte äta något mer.

Jag kommer inte sluta med mejeriprodukter helt och hållet, men försöka minska mängden och välja bättre mejerier som smör och ost. Jag kommer förstås inte sluta äta grönsaker, som jag sa tidigare kommer jag fortsätta att äta så mycket jag vill, men av rätt mat, och öka fettet. Så kommer jag förmodligen att ha mindre sug i framtiden.

Den här chiligrytan kom till av att jag sett ett recept i en tidning, men inte skrivit upp ingredienserna när jag handlade. Jag fick helt enkelt improvisera med det jag hade hemma och det blev riktigt bra.

Tager vad man haver chili

1 kg högrev
Smör
3 st chilifrukter
2 gula lökar
2 burkar krossade tomater
Ca 2 dl buljong (välj en med så lite tillsatser som möjligt, jag gör egen och har i frysen)
2 msk rödvinsvinäger
1 msk oregano
1 1/2 tsk spiskummin
Salt och grovmalen svartpeppar

Dela högreven i bitar och stek dem i smör bara så de får stekyta. Tag fram en gryta och häll i högrevsbitarna och alla ingredienserna, koka upp och låt småputtra i minst två timmar, gärna 3 timmar, se upp så det inte kokar torrt, man kan behöva späda med mer vatten under tiden.

Jag serverade hackad persilja, grön sparris och gräddfil till grytan, smaklig måltid!

Kram 

Köttbullar i champinjonsås. Att sluta vikthärja.

Hejsan!

För en tid sedan läste jag ett inlägg skrivet av Martina Johansson, och höll verkligen med henne och den personen hon skriver om, även jag har märkt att stress över vikten och över vad man äter har en negativ påverkan på viktnedgången. När jag blev gravid började jag äta en mer liberal variant av lchf, med liberal menar jag mer av grönsaker, mejeriprodukter och lite nötter och bär, jag äter fortfarande liberalt och räknar ingenting. Och med graviditeten slutade jag bry mig om vad jag vägde och om jag gick upp i vikt, och nu ska jag producera bröstmjölk så jag fortsätter på samma bana.

Det var superskönt och befriande att sluta tänka på vikten, och jag har alltid tyckt det varit så skönt att slippa räkna/väga när man äter lchf, och nu brydde jag mig ännu mindre om mängden mat och kolhydrater, jag har frossat och varit mätt och glad.
Det enda är att liberal lchf är inte bra när man är sockerberoende - mejeriprodukter, nötter och bär triggar sockermonstret, så jag har trillat ner i sockerträsket lite för många gånger tycker jag, men har snabbt försökt komma på banan igen. Om man vill räkna/väga och inte har något problem med att det stressar en, kan man självklart fortsätta med det, nu talar jag om mig.

Trots liberal lchf och sockeråterfall har jag hållit min vikt väldigt bra genom hela graviditeten och inte svullnat upp något, magen sjönk ihop snabbt efter födseln och jag har varit glad och överraskad över att ha hållit min vikt. Så min teori är att när jag stressade och viktnojade mindre, hände det saker med vikten. Så jag fick ju vatten på min kvarn när jag läste hennes blogg, då borde ju allt vara frid och fröjd då.

Så varför börjar min sjuka hjärna då direkt grubbla på hur jag ätit? Vad jag ätit? Hur mycket jag ätit senaste tiden? Jo, för att veta vad det är som fungerat så bra, jag gick och tänkte så några timmar innan jag insåg vad jag höll på med och kände mig helt sjuk i huvudet, det var ju att jag slutat tänkt på sånt som var bra! Suck! Jag insåg hur snabb man är med att försöka skapa ett recept på hur man ska äta, för att sen följa sitt sätt, istället för att bara vara sig själv. Äter man bra mat=LCHF, så behöver man inte oroa sig längre, det gäller bara att få hjärnan att fatta det med.

Man lär sig hela tiden att man håller på med ett visst tankemönster, som man la till sig med någon gång för länge sen, och det gäller att hitta det där lilla glappet innan man tänker tanken, och stoppa sig själv. The gap kallade vår mindfulnessinstruktör det ögonblicket precis innan man tänker det där dumma tankarna som kommer på autopilot, och med träning kan man hinna bryta tankemönstret. Det var absolut inget fel på Martina Johanssons inlägg, jag tycker mycket om hennes blogg och böcker. Det var min reaktion som var irriterande och oväntad.

Det enda jag egentligen behöver vara observant på är att inte bli alltför liberal, då trillar jag i sockerträsket igen. De här köttbullarna kan jag frossa i i alla fall, de blev supergoda i såsen och det var lätt att äta för mycket.

Köttbullar i champinjonsås

1 kg nötfärs
2 ägg
2 tsk dijonsenap
Salt och grovmalen svartpeppar
Chilipulver efter smak, jag tog ett par stänk med burken.
15 champinjoner
5 dl vispgrädde
1 msk glutenfri soja
Smör

Blanda ihop nötfärs, ägg, dijonsenap, chilipulver, salt och peppar, forma köttbullar och stek dem i smör, lägg sedan upp köttbullarna på en tallrik. Skiva champinjonerna och stek dem i samma stekpanna, slå på grädden och krydda med svartpeppar och glutenfri soja, puttra ihop lite och lägg i köttbullarna, puttra ihop alltsammans tills såsen tjocknar lite. Jag serverade med kokt blomkål och broccoli. Mums!

Kram